Filmfrukost: Honeyland

I den mäktiga öppningsscenen klättrar Hatidze högt uppe på ett berg. Balanserande på en smal avsats mot ett stup och en hisnande vacker dalgång lyfter hon bort en sten från bergväggen. Där bakom döljer sig en bikupa. Utan skyddsutrustning vittjar hon kupan på honung. Hälften får bina behålla själva, det är rättvist och hållbart, så har man gjort i generationer.

Hatidze Muratova lever med sin sjuka mamma i ett öde och nedgånget stenhus i högt upp i bergen några mil från Skopje. Platsen är avlägsen och det finns varken el, rinnande vatten eller andra bekvämligheter. Tiden tycks ha stått stilla, opåverkad av en omvärld i förändring. Honungen som hon säljer på marknaden i Skopje räcker till det mest nödvändiga.

En dag bryts lugnet när en högljudd familj parkerar sin trailer intill. Det är kor, höns bråkande barn och kaos. Familjen är turkisktalande precis som Hatidze och hon har inledningsvis en bra känsla. Men den stökiga familjen kommer snart att skapa problem som även drabbar henne.

Hur får man människor att glömma att de är filmade? Tamara Kotevska och Ljubomir Stefanov kommer så nära att det känns som att vi faktiskt är där. Honeyland är en enastående vacker och effektivt berättad dokumentär om människan i naturen och människan bland andra människor. Tidlös, episk, rafflande och poetisk – en film du kommer att minnas för resten av livet.

Honeyland prisas på filmfestivaler världen över och är Oscarsnominerad för bästa dokumentärfilm.

Dela evenemang: